How do you continue with a blog that´s been resting for months and months..?
I´m not sure that I know, but I shore am going to try...
I just love to write. I don´t want to stop doing that. I also like to take a lot of photos and share some of them.. and to occupy my mind a bit.
My english grammar is, as always, horrible, and I apologise for that. But I do imagine it´s the better option against google translate.. ;)
I´m also having thoughts about starting to do some vlogging on youtube. As I like to talk ;)
Would that be of any interest? And should I speak in english or swedish?
In my blog I want to talk about my main intrerests (obviously). Such as the goth lifestyle as a what I can now call an eldergoth as I´m turning 35 soon, How it is to be an adult and parent with aspergers syndrome/ adhd/ anxiety. Arts and crafts. And more.
Thats all for now.. But a lot more to come hopefully. Bye sweeties.
Så, jaha.. här är jag igen. Och försöker ånyo blåsa liv i denna kära gamla blogg.
Har alltid gillat att skriva, men av olika skäl slutat. Dels pga mitt utmattningssyndrom.
Är man utbränd så är det tröttsamt för hjärnan bara att göra det vardagliga, energin räcker
inte till helt enkelt.
(Och ja, man kan absolut bli utbränd även som arbetslös. Har man en medfödd känslighet och psykiska problem sedan innan, och sen stressas runt mellan olika instanser och krav och dömande personer i åratal, samt ångest över sin ekonomi hela tiden så går man in i väggen tillslut..
Hjärnan vet inte skillnad på negativ stress från ett arbete från annan negativ stress, det är bara
stress för den helt enkelt. Men mer om det nån annan gång.)
Men sen är det det där med självförtroende.. eller brist på det. Är det jag skriver bra, av intresse för någon därute? Eller ser folk mig som en tönt, en fåne? Sitter de och dömer med ett hånflin?
Fast de kanske inte ens själva kan uttrycka sig i skrift alls? Det känns som nättrollen och hatet bland folk, gömda bakom en trygg skärm, har ökat något katastrofalt.
Det är så lätt att tycka och tänka när man inte behöver visa sig. Själv skulle jag skämmas så otroligt mycket för att bete mig så.. Har man inget snällt att säga, kan man vara tyst. Faktiskt.
Men jag ska försöka våga skriva.
Självförtroendeträning!
Jag gillar att fotografera och pyssla lite med fotokonst. Så en hel del av det hoppas jag skall dyka upp här med. Kommer nog inte skriva så här långa haranger så ofta.. om det inte faktiskt är så att folk vill det?
Vad tycker ni om youtube? Skulle vilja vlogga ibland som komplement till det skrivna, meen jag kan typ ingenting, absolutely nada, om videoredigering osv. Men men.
Funderar då på om en ska prata på svenska eller engelska.. Vill prata om de saker som berör just mig här i livet (såklart), typ att vara en vuxen och förälder med neuropsykiatriska diagnoser, om konst och hobbies (kanske mer pyssel än klassisk konst), att vara snart 35 och gothare och saker runt den gotiska livsstilen. För då kanske jag faktiskt får chans att blåsa lite mer liv även i den, nu när jag bara går hemma och skruttar blir jag lat och det blir inte mycket av det. Annat än att jag såklart alltid älskar mörk och atomosfärisk musik, bilder, böcker, tv-serier...
Men nej, nu måste jag avrunda....
Hejs svejs..!
Tycker det är intressant att läsa om vardagligt liv, och är glad du skrivit lite igen :) Vet hur det känns med att inte orka med det man vill, och känna sig osäker, men kan lova att härifrån är det inget hånflin, endast genuint intresse! :D
SvaraRadera