Föräldragrupp m.m.

Idag var Patrik och jag på första träffen med föräldragruppen. Är alltid nervös inför att träffa nya människor, särskilt i grupp, men det gick relativt bra ändå.
Patrik var min klippa <3
Så var det skönt att min vän Liselott + sambo också går i samma grupp.
Vi pratade lite allmänt om att få en bebis och fick se två informationsfilmer. En och en halvtimme blev lite småsegt tyckte jag, har svårt att fokusera så länge.
Men ja, positivt ändå, alla 5 paren (exkl oss då) kändes trevliga. Så vi har tänkt fortsätta gå, är ju bara fyra träffar allt som allt och en hel del bra info även om jag tar ett och annat med en nypa salt.

Efter det så for P och jag iväg till Marieberg (köpcentrum). Det börjar ju bli dags att handla bebisens saker nu, mycket har vi fått, men en del saknas. Det mesta ska jag handla, men eftersom jag just nu bara har min 75% pension + bostadstillägg är det ganska fattigt. Efter babyn är född får jag ju lite mer att försörja oss på, men det är ju nu innan man vill köpa utrustningen så det är klart när barnet kommer.

Patrik ska iallafall köpa babynestet, de finns för rimligt pris på Tradera. De på BB rekommenderade att man hade ett sådant, och de vänner som haft ett har varit supernöjda. Så behöver han väl kanske skaffa lite "sänggrejer" till barnsängen som ska stå hos honom. Som särbos behöver vi ju två av just sängarna. Det andra är ju flyttbart.
Jag skall skaffa madrass, täcke, kudde, sängkläder till en begagnad säng jag får av en vän, skötbord, babysitter, febertermometer, bröstpump, blöjor, nappflaskor och nappar. Bärsjal, vagn och åkpåse får vi av vänner, så himla snällt. <3
Bilstol hyr vi nog av försäkringsbolaget P har bilförsäkring hos.
Hm vad mer... bebisfilt... ja allt köps ju inte nu på en gång.
Bebiskläder har vi fått massor av, och fina är de med! Men lite vill man ju få köpa själv, så idag köpte jag lite kläder till lillan och hennes första paket blöjor <3 och våtservetter från Änglamark för de ska vara bra.

Vad annars då...
Mår ju inget vidare nu och skulle gärna föda imorgon! Går idag in i vecka 33, dvs 32+0. Och därmed 8:e månaden.
Patrik och jag har haft det lite jobbigt, men det känns bättre nu. Det är ju en stor sak att psykiskt och fysiskt anpassa sig till, att det kommer en liten plutt.
På torsdag är det sista gången med gravidyogan och då ska ens partner även vara med. Så det blir ju lite spännande ;)

En tråkig sak är att vår älskade voffe flyttar på fredag. Vi är ju fodervärdar och hon får flytta tillbaka till sin kennel då. Våra allergier börjar ta ut sin rätt, sen är hon inte riktigt lämpad att ha runt spädbarn, iallafall inte om man inte behärskar hunddressyr bättre än vad vi gör. Men kommer sakna henne så sjukt mycket, det känns som jag sviker henne. Vet att hon får det bra på kenneln, men vi är ju hennes familj.
Men ja, nu får det väl bli så här.

Med vårt andra barn, min bonusdotter, är det bra, hon fick nya fina kläder och skor häromdagen. Och hon har blivit så sjukt bra på att måla! Annars är det hästar som gäller, och tv-serier. :-) Och kompisar förstås.

Nu avrundar jag detta långa inlägg, kan inte sova nåt vidare pga gravidmagen, känner mig strypt av trycket särskilt när jag ligger ned, och får dessutom sura uppstötningar.
Men natti på er!

Foton + moster.

Min vän Liselott och jag med våra magar (vi är i samma vecka!)

Älskling och jag har börjat på gymmet :D

Magen, som har växt en hel del till.

Har ju fått upp kontakten med min moster, efter ca tio år, känns kanon faktiskt.
Hon har suttit ganska själv på sitt håll utanför Stockholm och jag ganska själv här på mitt håll.
Har ju min pojkvän och hans dotter och träffar då och då min pappa och hans särbo,
Men kan erkänna att särskilt nu under graviditetens senare del så har jag verkligen börjat sakna min mamma... Känns jobbigt att ha varken mamma eller syster som man kan finna stöd hos.
Ens pojkväns förståelse är ju ändå ganska begränsad inför allt detta med att vara med barn, tror inte han riktigt kommer förstå detta med bebisen förrän den föds och ligger i hans famn!

Men min moster vill komma hit och hjälpa mig efter att min dotter är född, känns jättebra. Hon är härifrån trakten och vill nu även flytta tillbaka hit, att åldras i en lägenhet i en stockholmsförort utan familj eller gamla vänner är väl ingen höjdare. Även om hon har vänner där så längtar hon tillbaka hitåt.

Så nu försöker min pojkvän och jag att hitta en lägenhet åt henne. Hon är 72 år och har inte internet så det är ju lite svårare för henne att leta, hur gjorde man innan internet... gick till biblioteket och lånade en telefonkatalog över det område där man sökte information... ja det är krångligare i allafall.
Så ska väl nämnas att Patriks familj bor här på orten och det känns ju också skönt, att ha dem nära, även om min kontakt med dem inte är så stor, men jag är lite rädd för att belasta dem med, de har ju sina liv.

Nya tag.. och orosgnäll! Hoppa över om ni vill ;-)

Jag är ledsen att jag är en oerhört sporadisk bloggare..!
Jag bloggar ju dagligen på dayviews eftersom det är så smidigt med den appen på telefonen. Och jag
ärligt talat mest tar kort med mobilen sådär i vardagen. Är rädd om min kamera och därför får den mest åka med om det är något särskilt som det ska tas kort på.
Men min dayviews är endast öppen för godkända vänner eftersom jag skriver ganska privat där. Tro mig,
ni missar inget - det är mest gnäll om min hälsa och oro för framtiden.

Har inte direkt haft den lättaste graviditeten tyvärr.
Mådde illa dygnet runt till femtonde veckan. Sedan har det varit trötthet, flåsighet, hjärtklappning megamum, foglossning så jag periodvis knappt kunnat gå, förvärkar så fort jag tar en lite längre promenad, migrän,
utdragen tand med extrem smärta i två veckor då det inte ville läka och nu influensa (eller influensaliknande förkylning) som nu verkar ha blivit en bihåleinfekton. Suck!

Då jag lider av stark oro, ångest och svår panikångest så har jag varit helt inställd på att göra ett planerat kejsarsnitt. Men nu har jag börjat omvärdera det. Även om jag kan hyperventilera av skräck inför tanken på en vaginal förlossning så vill jag nog ändå försöka.
Jag hade oturen att föda nästan sist i min vänskapskrets - något som medfört att jag har hört mina vänners alla katastrofförlossningsberättelser. Vi talar nu hjärnblödningar, proppar i benen, flera liters blodförlust ihop med akutsnitt, felsatta epiduraler osv osv... Konstigt man blir skräckslagen?!
Är mest rädd för att mitt hjärta inte ska orka hela vägen. Har lidit av hjärtklappning och dubbelslag sen tonåren, vilket bara blivit värre med tiden. Så min hjärtmuskel känns överansträngd och ganska trött.
Har även en liten förkalkning i hjärnan som kan flytta sig i värsta fall. Men jag håller tummarna!
Önskar jag hade råd med en s.k. doula, dvs en erfaren och någorlunda utbildad kvinna som kan följa med mig på förlossningen. Men de kostar runt 10 000 kr så det är ju bara att glömma, tyvärr.