Vågor.

Min livsväv genomflödas av olika vågor. Svirvlande, pulserande vågor av energi, eller bristen därav.
Vågor av intresse för olika ting.
Som det här med böcker, och läsning.
I hela mitt liv har jag fascinerats av böcker. Som liten älskade jag gamla sagboböcker, och popup-böcker, helst med dinosaurier i. När jag väl kom in i läsandet efter att ha börjat första klass, så började den så kallade bokslukaråldern för mig.

Böckerna har varit mina vänner, privata små världar att fly till, att drömma sig iväg till.
Skrivande har också varit viktigt, i perioder nästan en besatthet.
Men efter början av tjugoårsåldern så avtog min energi, och koncentrationsförmåga. Det sägs att jag har ADHD, kanske är det så, men vad det än är så förvärras det av stress.

Skriva, det har jag inte gjort på länge, länge. Åratal. Jag har en massa spinnande, vinande historier i mitt huvud, tro mig, men att få ned dem på pränt... att slåss med ångestens och orkens demoner, för att bygga upp en historia. Jag. orkar. inte. Det hjälper inte om man tror att man skall dö av allehanda åkommor vareviga dag, har gått in för att livet kan sluta när som helst, hur skall man då hinna väva samman en berättelse? Vad meningslöst, om man bara hinner skriva ett halvt kapitel. Kanske.

Men böckerna.. de finns redan där.. färdiga.
De kan vara skittråkiga, eller din bästa vän.
Jag är återigen inne i en läsarperiod. Äntligen. Älskar det.
Böckerna jag läser är inte jätteavancerade. Men jag har lagt ned det där pretentiösa. Jag är ändå ingen akademiker. Jag har forskat och forskat i åratal inom ämnen jag finner intressanta, på den tiden då jag hade ork, och jag anser mig skapligt bildad iallafall. Men just nu är det viktigaste sagan. Att jag får virvla iväg, mysa, skratta, gråta, förlustas. Vara ilsken ibland till och med. Bege mig till en annan värld.