Sitter just nu ute på träbänken i trädgården vid Patriks stuga. Solen tittar fram då och då och det är riktigt sådär höstvackert ute. Blad i murriga färger täcker snart gräsmattan. Önskar att jag bara kunde känna mig tillfreds med allt. Att jag bara kunde sträcka in handen i mitt inre och gripa tag i den där extrema stressknutan som sakta (?) håller på att ta kål på mitt hjärta, och kasta bort den. Klarar inte av krav och måsten, minsta lilla gör mig sjuk. Ibland fantiserar jag om att vara som någons lilla barn, inte ha några krav alls, inte möta hårda ord, bara vara omhändertagen, trygg, sörjd för, och villkorslöst älskad. Total.vila.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar