Cylonmodell nr 6
Och möjligen den hetaste kvinnan ever. Med den mörka rösten, det utséendet och den personligheten så var det för en gångs skull en kvinna som var mitt span i en serie. Jag brukar inte falla för blondies annars, men oj vilken karisma!
~Skogshäxan~
tisdag 26 juni 2012
Cylons
Jag har i dagarna sträckkollat på den sista säsongen av Battlestar galactica, jag kikade på serien för flera år sedan, men det blev av glömd anledning aldrig av att jag såg de sista avsnitten. Så jag körde om sista säsongen från början nu.
Och när jag sett klart den, så började jag se den nyare serien Caprica, som dock utspelar sig innan BG, och handlar om hur det började med cylons osv, dvs de varelser som ser ut och till stor del är som människor, men är tillverkade och grundläggande är maskiner.
Och i serien börjar det med att en forskare saknar sin dotter, finner att hon skapat en avatar av henne som rent mentalt är en klon av henne. Som han kan tala till, som är precis som hans dotter. Han för senare in hennes medvetande i en robot.
Och grejen är att visst - en avatar är ju inte den personen, den personens medvetande är, om det är en avliden person det handlar om, utslocknat, dött.
Men ändå, jag känner bara så starkt nu att oj... vad jag önskar att detta var en möjlighet i vår verkliga värld.
Min mamma gick bort av cancer 1993. Jag var då elva år och gick i sjätte klass.
Bara tanken på att nu få tala med henne, eller snarare en klon av henne, men som känner sig som henne och har alla hennes minnen och känslor (om de nu verkligen kan ha äkta känslor, avatarerna, vem vet) - det vore så otroligt fantastiskt.
Jag gick igenom mitt tolfte år, hela mina tonår och mina vuxna år hittills, utan att kunna fråga henne om råd, utan att kunna få hennes historier ur hennes eget liv, bla då om hur hon själv var i motsvarande ålder, utan hennes kramar och funderingar.... Utan henne, utom i mitt minne, på foton och en hemvideo vi fick av våra vänner i Tyskland som de spelade in under en semester vi tillbringade där 1991.
(Som jag förövrigt inte kunnat sett på flera år eftersom jag inte längre äger någon vhs-video sen min gamla gick sönder.)
Tanken är hisnande.
Nu behövde, iallafall i programmet, personen egentligen som levande på något sätt registrera sig själv och sitt medvetande som avatar, så vitt jag minns. Men kanske kunde man även använda hjärnan på en avliden person om hjärnan var i gott skick.
Kanske låter sjukt, men ja, mina tankar spinner på.
Om detta ens är på något vis möjligt så ligger det sannolikt hundratals år i framtiden.
Men ändå, våra kroppar och hjärnor är inte så olika en maskin som vi kanske skulle vilja tro.
Synapser i hjärnan kanske går att mäta, vårt betéendemönster att räkna ut.... osv.
Tanken är iallafall fascinerande tycker jag.
Och när jag sett klart den, så började jag se den nyare serien Caprica, som dock utspelar sig innan BG, och handlar om hur det började med cylons osv, dvs de varelser som ser ut och till stor del är som människor, men är tillverkade och grundläggande är maskiner.
Och i serien börjar det med att en forskare saknar sin dotter, finner att hon skapat en avatar av henne som rent mentalt är en klon av henne. Som han kan tala till, som är precis som hans dotter. Han för senare in hennes medvetande i en robot.
Och grejen är att visst - en avatar är ju inte den personen, den personens medvetande är, om det är en avliden person det handlar om, utslocknat, dött.
Men ändå, jag känner bara så starkt nu att oj... vad jag önskar att detta var en möjlighet i vår verkliga värld.
Min mamma gick bort av cancer 1993. Jag var då elva år och gick i sjätte klass.
Bara tanken på att nu få tala med henne, eller snarare en klon av henne, men som känner sig som henne och har alla hennes minnen och känslor (om de nu verkligen kan ha äkta känslor, avatarerna, vem vet) - det vore så otroligt fantastiskt.
Jag gick igenom mitt tolfte år, hela mina tonår och mina vuxna år hittills, utan att kunna fråga henne om råd, utan att kunna få hennes historier ur hennes eget liv, bla då om hur hon själv var i motsvarande ålder, utan hennes kramar och funderingar.... Utan henne, utom i mitt minne, på foton och en hemvideo vi fick av våra vänner i Tyskland som de spelade in under en semester vi tillbringade där 1991.
(Som jag förövrigt inte kunnat sett på flera år eftersom jag inte längre äger någon vhs-video sen min gamla gick sönder.)
Tanken är hisnande.
Nu behövde, iallafall i programmet, personen egentligen som levande på något sätt registrera sig själv och sitt medvetande som avatar, så vitt jag minns. Men kanske kunde man även använda hjärnan på en avliden person om hjärnan var i gott skick.
Kanske låter sjukt, men ja, mina tankar spinner på.
Om detta ens är på något vis möjligt så ligger det sannolikt hundratals år i framtiden.
Men ändå, våra kroppar och hjärnor är inte så olika en maskin som vi kanske skulle vilja tro.
Synapser i hjärnan kanske går att mäta, vårt betéendemönster att räkna ut.... osv.
Tanken är iallafall fascinerande tycker jag.
söndag 3 juni 2012
I bilen.
Undrar varför man tänker så bra när man sitter i bilen? Det är väl för att man, om man nu inte kör, kanske inte har så mycket att koncentrera tankarna på, de får lov att flyga fritt... Möjligen med musik i bakgrunden. Och så landskapet runt om. Just på grund av detta gillar jag att åka bil och tåg. Men buss, nja, där tar åksjukan över. Sitter i bilen just nu, drömmer och tänker hit och dit, precis som vanligt.
Har skapat en ny pappersdagbok också, mest för att det var så kul att pyssla ihop den. :-)
Har skapat en ny pappersdagbok också, mest för att det var så kul att pyssla ihop den. :-)
måndag 28 maj 2012
Provar.
Provar att blogga via mobilen. Det verkar gälla att hålla tungan rätt i mun, för det går visst inte att sudda om jag skriver fel... vilket är lätt hänt om man har en touchscreen.
torsdag 17 maj 2012
onsdag 16 maj 2012
Vanish!
Idag fick jag mitt Vanish-paket!
Superbra produkter. Vill någon prova så fick jag lite provpåsar att dela ut. Några är redan "tingade", så försten till kvarn.
(Så många läsare har jag väl inte här, men desto fler på facebook.)
Superbra produkter. Vill någon prova så fick jag lite provpåsar att dela ut. Några är redan "tingade", så försten till kvarn.
(Så många läsare har jag väl inte här, men desto fler på facebook.)
Av någon anledning så hör jag till de få (?) som gillar att tvätta. Tycker det är avslappnande och nästan lite mysigt att pyssla i tvättstugan. Lägga i sunkiga kläder och få ut dem ur maskinen nästan som nya, väldoftande och mjuka.
Men ingrodd smuts kan ju vara svår att få väck, det är här produkter som Vanish kommer in, ska testa det ordentligt.
Är ju sen tidigare väldigt glad i väldoftande sköljmedel, detta blir kanske nästa tvättberoende? ;-)
Men ingrodd smuts kan ju vara svår att få väck, det är här produkter som Vanish kommer in, ska testa det ordentligt.
Är ju sen tidigare väldigt glad i väldoftande sköljmedel, detta blir kanske nästa tvättberoende? ;-)
måndag 14 maj 2012
Fotografier.
Vad tycker ni.. Får man kalla nätfoton för fotografier? De är ju fotografier - men för mig känns ordet mer som beskrivandes de pappersfoton jag växte upp med. Ett fotografi kunde man hålla i handen, bäst var de där gamla som var tjocka och kanske lite knövliga och tummade.
En känsla som jag förövrigt gärna vill få fram på mina fixade elektroniska foton.
Nattkvinna.
Hade jag varit vampyr, hade dessa varit mina trenne vampyrporträtt.
Well, a girl can dream, can´t she?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)












