Jag får personligen kämpa en del för att klara av att vara goth utåt, dvs i stilen, nuförtiden.
Jag älskar fortfarande stilen men pressen från folk är så jobbig. Nej jag kommer inte sluta vara goth, även om jag numera har ett antal kulörta kläder i olika stilar i garderoben, och gillar att använda dem.
Men goth är och förblir min grundstil.
Dock är det så att jag som 31-åring verkligen har börjat känna av folks negativa attityd, särskilt som jag bor där jag gör, i bibelbältet som det kallas. Mycket frikyrkligt folk, mycket borgeligt folk, mycket svensson-norm.
Man tycker att goth, det är en fas, en fas jag borde klarat av som tonåring.
Men jag dras till det oförklarliga och fantastiska, till det ljusa men framförallt mörkerromantiska, till episka sagor och dikter, till älvor och troll, till det vackra och sköna, till det groteska och fula.
Det är liksom.. jag.
Vad gäller stilen så gillar jag att ibland se väldigt konstnärlig ut, det är en uttrycksform.
Jag tänker därför skita högaktningsfullt i vad folk säger, och trivas i min roll som, vad som väl nu börjar kunna ses som, en så kallad Eldergoth.
Trots allt kan man vara död i nästa minut, varför inte göra det bästa av den tid man har, det enda liv jag med säkerhet vet att jag får.
Just nu har jag en mer neutral hårfärg, knallhennarött, but you get the idea:
|
Mongomin men jag låter fingret tala. |
I am an eldergoth and proud! :-P A person can die at any time, live the life you´ve gotten while you can!