Hej och hå.

Jag har inte skrivit på ett tag.. veet.. ^^
Men har haft väldigt dåligt med energi. Hoppas att det "bara" beror på vinterdepression, men har varit sjukt trött och sliten sen oktober. Det var ju inte mycket till sommar i år.
Julen firades hos Patriks föräldrar, hans syster och hennes familj kom också, och vi hade det trevligt, kollade på Kalle (fast det nog mest bara är jag som vill det, men det påminner om min barndoms jular), öppnade klappar och åt gott.
Nu under mellandagarna är Tove hos sin mamma. Patrik och jag har dock inte gjort något särskilt, varit hemma och tagit det lugnt mest.
Nyår ska vi fira hos våra vänner i Pålsboda som vanligt. :)

Har startat en liten extrablogg med fina bilder och texter jag vill spara på, mest rörande älvor och troll och liknande. : http://elvenglen.blogspot.se/

Hejs svejs!

Välkommen Hedvig!

Har ju alldeles glömt att skriva här.. att vi har fått hem en hundvalp!
Hon är en Irish softcoated wheaten terrier och heter Hedvig.
Hon fyllde 13 veckor igår. Jag/ vi är fodervärd till henne, vilket känns skönt eftersom jag lider av astma/
allergi. Känner av en del med henne, men det var väntat. Tror det kommer bli bättre då vi flyttat till
huset eftersom hon dels inte får vara på övervåningen där (där vi sover, nu är hon i vårt sovrum mest hela tiden) och vi dels har en stor trädgård att släppa ut henne i.
Så är min lägenhet, som jag ska ha kvar, allergifri. Eller ja, så gott som, eftersom hundpartiklar förstås följer med i kläder osv, men det blir ju inte alls så koncentrerat som i det hem hon bor i.

We´ve gotten a puppy! Her name is Hedvig and she is an Irish softcoated wheaten terrier.

Mina pälsklingar Hedvig, Charlie och Romeo.

What is The Goblin Market?

And there persists those tales of the odd people who emerge with each new moon. Remote towns and villages that dot many maps whisper of the same strange occurrence and I am at a loss to deny that these are simple country yarns.

First there is the scent – an exotic and displaced fragrance noticed when encroaching on locations believed uninhabited or forgotten; from ancient ruins that crumble and groan with time like stone ghosts to forests that whisper and change with an hour’s passing.

Then there are the sounds – the siren, calliope notes calling to the townspeople like an arriving carnivale with seduction echoing in every voice and musical note.

The place is packed with stalls, caravans, oddities and wonders, all drowning under a heavy fog of dread and danger that becomes even more palpable with your arrival.

Goblins. The same word is whispered in connection with the purveyors, performers, and vendors of these strange gatherings. Yet, gentle readers, these are not the monstrous fey-kind described in many tales invoking mischief or malice – in fact; they look very much the way we do.

On first glance, you would think them to be a peculiar troupe of performers acting out some macabre drama or perverse comedy. Their clothing is an unsettling combination of colors, patterns, and adornments contrasted by age and blackness that is better suited for a funeral procession: a terribly festive and almost circus-like funeral procession.

Some wear masks, some wear veils, but all hide behind their wanton and surreal inhumanity. Stranger yet are the ones in masks crafted from porcelain or dried bone that tend and nurture this misbegotten garden of discordant commodities and delights. They are Management.

Goblins. The Autumn People. The Outsiders. The Strangers. The Yellow Eyed Kind. Those from the Other Side of the Mirror. Goblins.

These accounts speak of the black miracles they advertise. They know all of your wildest dreams, your darkest desires, and most perverse fantasies – and they have it all for sale.

Do not believe their bargains. They are all true. Do not take fruit from them. The seeds will always remain within you. Do not complain to Management. You will only be met with silence.

Do not go to The Goblin Market.

They want what you have. They want you to take their place in the Mirror.

Professor Arthur Blackwell

Liten videodagbok från augusti. Ljudet är piss.

Nygården

På väg mot min första träff på nygården, nervöst. Sitter i taxin nu. Det är typ träffar för folk med psykiska funktionshinder. Woop. Not. Men det får gå. :-)

Skogsdans.

Virveldanser i magiska skoger och sjärndamm som leker mot dina läppar.

Det är natt och jag borde sova.

Life is magical. It´s night... Oh, I should sleep.

Merry Samhain!

Åh, nu kommer snart min favorithögtid.. wiee. Detta år vill jag verkligen göra det fint, karva en pumpa osv.
Som häxa och svartrockare sen jag var i tidiga tonåren så trivs jag väldigt bra vid denna tid. ^^

Longing for Samhain/ Halloween ;-) 
Being both a witch and a goth since my early teens, this is my favorite time of the year.

Engelska?

Funderar på om jag borde börja blogga på engelska?
Eller skriva en kortfattad version av texten på engelska nedanför kanske (eftersom jag är så rysligt dålig på att stava på engelska.. konstigt att man kan vara helt okej på att tala engelska och läsa det, som jag ändå tycker jag är, men vara så rysligt dålig på att stava det språket.. Särskilt som jag är okej på att stava på svenska.)
Vad tycker ni?
Då kan jag ju göra reklam för min blogg på tumblr där jag är väldigt aktiv.
Som det är nu är det väl typ tre pers som läser min blogg. :-P

Sitter vid stugan..

Sitter just nu ute på träbänken i trädgården vid Patriks stuga. Solen tittar fram då och då och det är riktigt sådär höstvackert ute. Blad i murriga färger täcker snart gräsmattan. Önskar att jag bara kunde känna mig tillfreds med allt. Att jag bara kunde sträcka in handen i mitt inre och gripa tag i den där extrema stressknutan som sakta (?) håller på att ta kål på mitt hjärta, och kasta bort den. Klarar inte av krav och måsten, minsta lilla gör mig sjuk. Ibland fantiserar jag om att vara som någons lilla barn, inte ha några krav alls, inte möta hårda ord, bara vara omhändertagen, trygg, sörjd för, och villkorslöst älskad. Total.vila.

Förresten buzzar jag schampoon från Pantene Pro-V nu, de gjorde håret glansigt och fint och väldoftande, trevligt yes yes :D Måste dock kolla upp om de är djurtestade, sånt gör mig lite nojjig.
Själv fick jag även ett tillhörande balsam, en burk med hårinpackning samt en flaska med värmeskyddande spray. =)

Gaah.. är så jäkla trött hela tiden.. och stressad. Mina nerver är som spända fiolsträngar, och jag har nästan jämt hjärtklappning. Väntar bara på att kroppen inte ska palla det längre.
Vet inte ens varför det är så. Tror sjuttsingen jag är utbränd. Pga min hjärnstress. Tjohoo.
Vad händer annars då?
Har börjat läsa Matte 1a (dvs Matte A light som den hette förr) på komvux, i ett försök att äntligen klara att få ett G i matten och därmed ha min högskolekompetens klar. =)
Och så rider jag ju... och läser böcker. Så mycket annat händer ej, är väl då att det är partyhelg i helgen -
Fezten på fredag och Darklife-party på lördag. Tyvärr känner jag att en förkylning börjat göra sig påmind, så vi får väl se hur det går. Men Fezten tänker jag släpa mig på även om jag får gå invirad i filtar!

Vågor.

Min livsväv genomflödas av olika vågor. Svirvlande, pulserande vågor av energi, eller bristen därav.
Vågor av intresse för olika ting.
Som det här med böcker, och läsning.
I hela mitt liv har jag fascinerats av böcker. Som liten älskade jag gamla sagboböcker, och popup-böcker, helst med dinosaurier i. När jag väl kom in i läsandet efter att ha börjat första klass, så började den så kallade bokslukaråldern för mig.

Böckerna har varit mina vänner, privata små världar att fly till, att drömma sig iväg till.
Skrivande har också varit viktigt, i perioder nästan en besatthet.
Men efter början av tjugoårsåldern så avtog min energi, och koncentrationsförmåga. Det sägs att jag har ADHD, kanske är det så, men vad det än är så förvärras det av stress.

Skriva, det har jag inte gjort på länge, länge. Åratal. Jag har en massa spinnande, vinande historier i mitt huvud, tro mig, men att få ned dem på pränt... att slåss med ångestens och orkens demoner, för att bygga upp en historia. Jag. orkar. inte. Det hjälper inte om man tror att man skall dö av allehanda åkommor vareviga dag, har gått in för att livet kan sluta när som helst, hur skall man då hinna väva samman en berättelse? Vad meningslöst, om man bara hinner skriva ett halvt kapitel. Kanske.

Men böckerna.. de finns redan där.. färdiga.
De kan vara skittråkiga, eller din bästa vän.
Jag är återigen inne i en läsarperiod. Äntligen. Älskar det.
Böckerna jag läser är inte jätteavancerade. Men jag har lagt ned det där pretentiösa. Jag är ändå ingen akademiker. Jag har forskat och forskat i åratal inom ämnen jag finner intressanta, på den tiden då jag hade ork, och jag anser mig skapligt bildad iallafall. Men just nu är det viktigaste sagan. Att jag får virvla iväg, mysa, skratta, gråta, förlustas. Vara ilsken ibland till och med. Bege mig till en annan värld.

Joho.

En så´n däringa jag då.
Översta bilden har jag själv tagit sådär löjligt med mobilen.
De andra är tagna av Patrik, och Anna.
Hästen heter Venike. <3

~Havet~

Lite fler foton från västkusten.

Foto och fix: jag.

Västkusten!

Bilder från vår semester på västkusten. :-)

Alva (Patriks systerdotter).

Havet. <3

Liseberg!

Stranden.

Vi på stranden.

På kvällspromenad i Väröbacka.

Jag.

Tove letar stenar.

Tove. :-)

Varbergs fästning.

Nu är vi på Västkusten!
Närmare bestämt i Värö backa utanför Varberg.

Angelologi.

Har just läst ut Angelologi skriven av författaren Danielle Trussoni. Började med den för ett bra tag sen, men har varit lite seg med läsningen, boken var heller inte den mest lättlästa alla gånger. Men jag vill ändå starkt rekommendera den! Oerhört intressant berättelse som grundas i historien om kampen mellan människor versus nefilim. Sluthalvan av boken framförallt, blev en riktig bladvändare för min del.

6

Cylonmodell nr 6

Och möjligen den hetaste kvinnan ever. Med den mörka rösten, det utséendet och den personligheten så var det för en gångs skull en kvinna som var mitt span i en serie. Jag brukar inte falla för blondies annars, men oj vilken karisma!

Cylons

Jag har i dagarna sträckkollat på den sista säsongen av Battlestar galactica, jag kikade på serien för flera år sedan, men det blev av glömd anledning aldrig av att jag såg de sista avsnitten. Så jag körde om sista säsongen från början nu.
Och när jag sett klart den, så började jag se den nyare serien Caprica, som dock utspelar sig innan BG, och handlar om hur det började med cylons osv, dvs de varelser som ser ut och till stor del är som människor, men är tillverkade och grundläggande är maskiner.
Och i serien börjar det med att en forskare saknar sin dotter, finner att hon skapat en avatar av henne som rent mentalt är en klon av henne. Som han kan tala till, som är precis som hans dotter. Han för senare in hennes medvetande i en robot.
Och grejen är att visst - en avatar är ju inte den personen, den personens medvetande är, om det är en avliden person det handlar om, utslocknat, dött.
Men ändå, jag känner bara så starkt nu att oj... vad jag önskar att detta var en möjlighet i vår verkliga värld.
Min mamma gick bort av cancer 1993. Jag var då elva år och gick i sjätte klass.
Bara tanken på att nu få tala med henne, eller snarare en klon av henne, men som känner sig som henne och har alla hennes minnen och känslor (om de nu verkligen kan ha äkta känslor, avatarerna, vem vet) - det vore så otroligt fantastiskt.
Jag gick igenom mitt tolfte år, hela mina tonår och mina vuxna år hittills, utan att kunna fråga henne om råd, utan att kunna få hennes historier ur hennes eget liv, bla då om hur hon själv var i motsvarande ålder, utan hennes kramar och funderingar.... Utan henne, utom i mitt minne, på foton och en hemvideo vi fick av våra vänner i Tyskland som de spelade in under en semester vi tillbringade där 1991.
(Som jag förövrigt inte kunnat sett på flera år eftersom jag inte längre äger någon vhs-video sen min gamla gick sönder.)
Tanken är hisnande.
Nu behövde, iallafall i programmet, personen egentligen som levande på något sätt registrera sig själv och sitt medvetande som avatar, så vitt jag minns. Men kanske kunde man även använda hjärnan på en avliden person om hjärnan var i gott skick.
Kanske låter sjukt, men ja, mina tankar spinner på.
Om detta ens är på något vis möjligt så ligger det sannolikt hundratals år i framtiden.
Men ändå, våra kroppar och hjärnor är inte så olika en maskin som vi kanske skulle vilja tro.
Synapser i hjärnan kanske går att mäta, vårt betéendemönster att räkna ut.... osv.
Tanken är iallafall fascinerande tycker jag.

I bilen.

Undrar varför man tänker så bra när man sitter i bilen? Det är väl för att man, om man nu inte kör, kanske inte har så mycket att koncentrera tankarna på, de får lov att flyga fritt... Möjligen med musik i bakgrunden. Och så landskapet runt om. Just på grund av detta gillar jag att åka bil och tåg. Men buss, nja, där tar åksjukan över. Sitter i bilen just nu, drömmer och tänker hit och dit, precis som vanligt.
Har skapat en ny pappersdagbok också, mest för att det var så kul att pyssla ihop den. :-)

Provar.

Provar att blogga via mobilen. Det verkar gälla att hålla tungan rätt i mun, för det går visst inte att sudda om jag skriver fel... vilket är lätt hänt om man har en touchscreen.

Naturligt

Fixat med lite naturfoton jag tagit i somras och höstas. Hoppas ni tycker om dem. :-)

Vanish!

Idag fick jag mitt Vanish-paket!
Superbra produkter. Vill någon prova så fick jag lite provpåsar att dela ut. Några är redan "tingade", så försten till kvarn.
(Så många läsare har jag väl inte här, men desto fler på facebook.)

Av någon anledning så hör jag till de få (?) som gillar att tvätta. Tycker det är avslappnande och nästan lite mysigt att pyssla i tvättstugan. Lägga i sunkiga kläder och få ut dem ur maskinen nästan som nya, väldoftande och mjuka.
Men ingrodd smuts kan ju vara svår att få väck, det är här produkter som Vanish kommer in, ska testa det ordentligt.
Är ju sen tidigare väldigt glad i väldoftande sköljmedel, detta blir kanske nästa tvättberoende? ;-)

Fotografier.

Vad tycker ni.. Får man kalla nätfoton för fotografier? De är ju fotografier - men för mig känns ordet mer som beskrivandes de pappersfoton jag växte upp med. Ett fotografi kunde man hålla i handen, bäst var de där gamla som var tjocka och kanske lite knövliga och tummade. 

En känsla som jag förövrigt gärna vill få fram på mina fixade elektroniska foton.

Nattkvinna.

Hade jag varit vampyr, hade dessa varit mina trenne vampyrporträtt.

Well, a girl can dream, can´t she?

Grattis!

Stort Grattis till min älskade Patrik på din 35-årsdag!

Kärlek, rosor och stenar.

Här kommer några av de andra bilder jag redigerat i programmet picmonkey (love it!)

Översta bilden föreställer min käre pojkvän P. Fotot är taget av Clint.
De nedre fotona är tagna av mig.
Har redigerat en bunt till, men många är på min bonusdotter och jag är lite restriktiv med att lägga ut bilder på henne på nätet, utom på nåt ställe där jag har hyfsad koll på besökarna.
Hoppas ni gillar dessa bilder!

Mig i bilder.

Här kommer sisodär nästan ett ton egobilder. Detta för att jag redigerat dessa foton (ihop med en drös med andra, som inte föreställer mig, och kommer i nästa inlägg) och vill visa upp det färdiga resultatet. Jepp jepp.